04 mars 2015

men vi jobbar faktiskt här.



Det blir inte mycket gjort här. Mest vill vi spegla oss i guldskimret från väggarna. Som blir precis sådär varmt som guldskimmer blir när vårsolen lyser genom fönstret. Och så tänker vi att vi inte behöver så mycket mer i det här rummet än en rosa divan och rosettkrokar i guld på väggarna. Där ska vi hänga glittriga klänningar och låtstas att vi sytt dem själva. Kanske syr vi en och annan själva också, när andan faller på. Kanske borde vi ha en kristallkrona också. Så att solkatterna har någonstans att studsa vidare i. Och varje fredag ska vi ha stora fluffiga buketter. Och bakelser. Sedan ska vi ligga där på varsin ände av divanen. Och nu kan man ju tänka sig att vi skulle dricka lite flott champagne i kristalliga glas på fot...  


... men vi jobbar faktiskt här. 




Det är ju svårt att förstå det där skimret på bild men det som är mörkast är alltså guld. Och det är just det jag älskar med den här tapeten. Blandningen mellan varmt och kallt. Nästan som rostfritt och mässing tillsammans, eller silver och guld för all del. Perfekta kombon och utan beslutsångest. Och molniga dagar blir rummet krispigt och annars som guld då. 

Nu ska jag drömma igen... och surfa vidare efter divaner. 
Och tapeten då - Chrysanthemum Toile - hittas här
Nu tycker ju jag att den ser väldigt blå ut där på sidan och inte alls som på våra väggar.
Men våra är de rätta. 

03 mars 2015

då och då låtsats jag att Sigge är allas vår valp...




Ni som har följt oss ett tag vet att för sådär fyra år sedan lovade jag min dotter, en Chihuahua. I all hastighet så slängde jag ur mig att okejrå, när du fyller 13. Fult nog, jag vet, för att stoppa tjatet. Och de tog mig på orden och dansade segerdans genom köket samtidigt som de sjöng någon slags firarvisa. Och jag sade att det är jättejättelänge tills dess. Men nästa vecka fyller hon 12. Inte så länge alls då när allt kommer omkring. Jag är egentligen totalt nedröstad i vår familj när hund eller katt kommer på tal. Fem mot en. Kristo är också med på noterna och tillsammans tittar de på youtube klipp efter klipp på gulliga hundar och sovande kattungar som fäktar i sömnen...



Ni ser ju själva hur han överdriver. Allt för pluspoängen i följetong husdjur.

Turligt nog välkomnade vi Sigge till familjen i helgen. Eller nåja, släkten i alla fall. Min systers familj och det är ju nästan samma sak. Vi bor ju till och med på samma gata...


Och själva porslinsdjuret då.. Men vad ger man liksom till en hund? För att säga hej och välkommen. Vi tänkte att Sigge skulle få en namn och adressbricka - så han aldrig springer bort från dem. 

Men sålänge fick han en kompis i porslin. 



En hundvalp - värd all väntan i världen. 


Sigge - THE dog. 

02 mars 2015

det känns som om själva huset älskar det också.


Rapport från måndagslyxen!
Och superpeppen!
Jag jobbar brevid min far som förvandlar vårt arbetsrum till något superdrömmigt!
Älskar och så tacksam att vårt hus börjar närma sig något vi har fnulat på så länge. 
Det känns som om själva huset älskar det också.

27 februari 2015

in the spring - she married a bear.


I allra bästa tystnaden fyller vi Mokkasin - affären igen. Man kan ju alltid tjuvkika under Nyheter och mer blir det. 


Och alltså. Så kära. Till och med ännu vackrare än vad vi drömt om. Sagovärld på riktigt. Och som vanligt skär vi ut passpartouter på vår ramverkstad bortom åkrarna, BOA:s konst och inramning. I tjockaste kvalitetspappret som ger vackraste djupet och precis perfekt i färgen när vi tar offwhite som är bäst till guld. Sedan kan vi använda precis vilka loppisramar som helst. 


Och tapeten är vintage och snart i en affär nära dig.
Önskar dig en fin helg!

25 februari 2015

family living.



I senaste numret av Family Living gör vi snabbaste vimplarna av ett paket servetter. Helt enkelt bara för att paket servetter har de allra flesta på replängds avstånd. Och tio minuter också. Trots att det möjligen brinner i knutarna före festtimmen.  


Själv tycker jag vår tårta var snygg med. I lyxigaste laget kanske man kan tro med timmar av förberedelser. Men nix skenet bedrar, köpetårta med låtsatsblommor.


Och lite gammal spets som tårtpapper. 

23 februari 2015

ostressigt.



Vår affär svämmar över med målarböcker. Bara för att vi gillar grejen. Ett planlöst färgläggande av mönster och former. En rofylld stund på jorden. Bortkopplad, urkopplad ... jättelångt från allt det där andra. Klotter, som på den tiden du satt still i din fåtölj och pratade i sladdtelefon. De där mönstrena utan slut. För inte slutade de med samtalet...


Morgonstund. 


Långt ifrån alla men ändå. 

20 februari 2015

minimänniskorna med maxi-inspirationen.


Mina kids, de allra käraste. Såklart. Och dessutom mina stora inspiratörer. Inte bara att de berikar mitt liv med deras små personligheter som växer sig starkare för var dag som går. Att jag förvånas precis hela tiden av vad som ryms i deras huvuden. Tankar och samtal om deras egna lilla värld som känns större än hela universum.

Men också att deras små egenheter känns som det enda rätta för stunden, fast kanske ingen annan i hela världen tycker detsamma. Som Nomi och alla svanar. Tycker inte alla så? Såklart att de gör tänkte jag. Alla måste väl vilja ha ett mobilskal med svanar, vackrast ju. Men nä, det var visst bara jag?! Fast det spelar ingen roll, vi tycker fortfarande att svanar kanske är det allra finaste. Jag är helt på min dotters sida. Men jag tror inte jag hade tänkt på det särskilt mycket innan hon kom hemdragandes med sisådär hundratals i allsköns varianter under årens lopp.



Och lite samma med Viggos skepp.


 Det började ju redan med skepp-tapeten. 


Och vår bästa Quiet Reading kommer snart igen i affären.  


Ohoy från Photowall



Och alla dessa sladdar. Precis som sin far. Vad ska man med sladdar till tänker jag och de undrar om jag är från en annan planet. Fast ändå, jag tyckte nog det var värre förr. 


Att den här donnan har ett brinnande klädintresse är solklart. Hon klär sig alltid själv och byter flera gånger varje dag. Det bästa är kombinationerna, som om det inte fanns något slut på hennes garderob. Den här morgonen i januari, dagen innan skolstart, kände hon plötsligt att  en slips skulle hon ha. Hon och Viggo hade fastnat vid en dokumentär om Charlie Chaplin men jag är inte säker på att det var det som gjorde det. 


Förresten hon älskar Liv´s gamla utsvängda jeans. Och nu kan man ju inte riktigt se men de är så korta så man är säker på att katten har dött. Men var i hela friden finns utsvängda jeans för små barn? Någon som vet?


 Ju mer dagen gick önskade hon vit skjorta och gärna en kostym. 
Och en portfölj för sina skolböcker.


Och ja, ni som följer mig på instagram har ju redan sett den nöjda lilla Nomi påväg till skolan i januari. Vi hade ju allt hemma, turligt nog. Det var bara de blankvaxade skorna som fick stanna hemma i regnrusket. 

Nu svänger det dock och just nu är den stora inspirationen Dolly Style. Kanske inte lika charmigt kan någon nog tycka. Men som hennes lärare uttryckte det, hon går ju verkligen in för sina olika karaktärer. Det var efter hon hade bytt ut sin namnlapp på skolbänken till Kolly... För vetskap så heter dockorna, för det är exakt vad det är och inget annat, Polly, Molly och Holly. Så det är därför.